Svårt gravid
Nu jädrar är jag riktigt gravid alltså. Så gravid som jag aldrig tidigare varit och dagarna rusar på. Kan inte förstå att det egentligen när som helst kan komma en bebis ur min, visserligen rätt rejäla, hydda.
Tänk att när vi fick N så var han vid det här laget redan 1 vecka och ett par dagar. Och nu blir jag istället bara tjockare och tjockare med en bebis som faktiskt verkar trivas i min kagge.
Well well, mys på du lilla unge för jag vet att du kommer ut ändå förr eller senare.
Fast jag hoppas numera på förr. Målet var ju att hålla bebisen inne till 37+0 iaf men nu är det ju 37+5 och jag har liksom redan börjat gå "över tiden" känns det som.
Äsch.
Så länge jag inte behöver gå över det utsatta Bf datumet så ska jag inte hålla på och gnälla. Men bara för att så många sagt att den här bebisen med största sannolikhet också kommer komma tidigare och kanske till och med ännu tidigare så tror man ju det lite grann.
Här har jag liksom skuttat runt med benen i kors, med förhoppningen att jag skulle hålla skrutten inne, och så visar det sig att den egentligen inte alls har någon brådska ut...
Det slutar väl med att jag går över som bara den och att jag får föda i flera dygn efter att ha blivit igångsatt. Antagligen blir det en 7 kilos bebis och jag hinner gå upp 35 kilo i stället för mina 10 som nu...
Bristningarna tar över och inget blir som förra gången helt enkelt. Precis som hela graviditeten i övrigt blir det väl tvärtemot. Men blir det en tjej bara för det? Eller en helt annan liten kille helt enkelt?
Ja jävlar vad man kan fundera.
Idag har jag iaf sytt en bebisfilt och en mössa, rensat kartonger, vikt tvätt och sorterat papper. Hälsat på päron och ätit middag med kusiner och barn ute hos systeryster. Nu är jag både öm och klen då jag ju samtidigt kutat efter lilleman hela dagen lång så nu blir det en macka eller banan och lite mjölk så jag kan krypa till sängs med boken sedan.
I morgon ska jag försöka städa lite mer, fixa bord till fåtöljerna, sy babynest, åka till återvinningen och vika ännu mer tvätt och så ska jag bannemig börja packa den där bb-väskan.
Fast jag får knipa till Söndag. Har sagt till P att jag ska försöka låta bli att föda en fredag eller lördag för då skiter det sig i köket på restaurangen, och det är ju inte så bra... ;)
Tänk att när vi fick N så var han vid det här laget redan 1 vecka och ett par dagar. Och nu blir jag istället bara tjockare och tjockare med en bebis som faktiskt verkar trivas i min kagge.
Well well, mys på du lilla unge för jag vet att du kommer ut ändå förr eller senare.
Fast jag hoppas numera på förr. Målet var ju att hålla bebisen inne till 37+0 iaf men nu är det ju 37+5 och jag har liksom redan börjat gå "över tiden" känns det som.
Äsch.
Så länge jag inte behöver gå över det utsatta Bf datumet så ska jag inte hålla på och gnälla. Men bara för att så många sagt att den här bebisen med största sannolikhet också kommer komma tidigare och kanske till och med ännu tidigare så tror man ju det lite grann.
Här har jag liksom skuttat runt med benen i kors, med förhoppningen att jag skulle hålla skrutten inne, och så visar det sig att den egentligen inte alls har någon brådska ut...
Det slutar väl med att jag går över som bara den och att jag får föda i flera dygn efter att ha blivit igångsatt. Antagligen blir det en 7 kilos bebis och jag hinner gå upp 35 kilo i stället för mina 10 som nu...
Bristningarna tar över och inget blir som förra gången helt enkelt. Precis som hela graviditeten i övrigt blir det väl tvärtemot. Men blir det en tjej bara för det? Eller en helt annan liten kille helt enkelt?
Ja jävlar vad man kan fundera.
Idag har jag iaf sytt en bebisfilt och en mössa, rensat kartonger, vikt tvätt och sorterat papper. Hälsat på päron och ätit middag med kusiner och barn ute hos systeryster. Nu är jag både öm och klen då jag ju samtidigt kutat efter lilleman hela dagen lång så nu blir det en macka eller banan och lite mjölk så jag kan krypa till sängs med boken sedan.
I morgon ska jag försöka städa lite mer, fixa bord till fåtöljerna, sy babynest, åka till återvinningen och vika ännu mer tvätt och så ska jag bannemig börja packa den där bb-väskan.
Fast jag får knipa till Söndag. Har sagt till P att jag ska försöka låta bli att föda en fredag eller lördag för då skiter det sig i köket på restaurangen, och det är ju inte så bra... ;)
Öm och klen
Jag vet att jag haft världens blogguppehåll nu. Över ett år. Men det har varit fullt upp med barnbestyr, jobb och ett hem som ska skötas. Nu är jag iaf hemma igen. I väntans tider.
Skrutt nummer två kommer till oss inom några veckor så vi går omkring och väntar och längtar för fullt här hemma. P jobbar tyvärr mest hela sommaren men N och jag har "sommarlov" och försöker njuta trots en sjujädra foglossning och tvåårs-trots (om det nu finns någon tvåårs-trots eller om inte trotsen egentligen bara infinner sig när lillen upptäcker sin egen vilja och möjligheten att sätta sig på tvären och säga ifrån...?)
Hur som helst så håller jag på att driva mig själv till vansinne. Jag är ju egentligen "ledig" och ska vila och ta det lugnt. Speciellt med tanke på fogarna och den där kulan frampå som spänner och spjänar för fullt.
Men jag har en tendens att dra igång en jädra massa viktiga projekt här hemma. Men vila är ändå prio 1. I morgon ska jag bara städa lite mer, sy och fixa draperi och kuddar sedan får det vara nog. Jag ska bara packa också. Och åka till Örebro. Och packa den där andra väskan (skrutten har ju legat startklar i flera veckor...) och sitta still och vila fogarna (Viktigt viktigt!). Och hänga med Nils. Kanske hinner jag klämma in ett litet bygge av sänggavel däremellan? Om jag sitter still och sågar och skruvar så går det väl? Och den där röjningen i arbetsrummet? Bara armarna som rör sig ju...Och få upp Tvn på väggen. Och undan med sladdarna.
Jag menar, unge herrn i huset sover ju ändå middag en timme efter lunch. Pass på.
Skrutt nummer två kommer till oss inom några veckor så vi går omkring och väntar och längtar för fullt här hemma. P jobbar tyvärr mest hela sommaren men N och jag har "sommarlov" och försöker njuta trots en sjujädra foglossning och tvåårs-trots (om det nu finns någon tvåårs-trots eller om inte trotsen egentligen bara infinner sig när lillen upptäcker sin egen vilja och möjligheten att sätta sig på tvären och säga ifrån...?)
Hur som helst så håller jag på att driva mig själv till vansinne. Jag är ju egentligen "ledig" och ska vila och ta det lugnt. Speciellt med tanke på fogarna och den där kulan frampå som spänner och spjänar för fullt.
Men jag har en tendens att dra igång en jädra massa viktiga projekt här hemma. Men vila är ändå prio 1. I morgon ska jag bara städa lite mer, sy och fixa draperi och kuddar sedan får det vara nog. Jag ska bara packa också. Och åka till Örebro. Och packa den där andra väskan (skrutten har ju legat startklar i flera veckor...) och sitta still och vila fogarna (Viktigt viktigt!). Och hänga med Nils. Kanske hinner jag klämma in ett litet bygge av sänggavel däremellan? Om jag sitter still och sågar och skruvar så går det väl? Och den där röjningen i arbetsrummet? Bara armarna som rör sig ju...Och få upp Tvn på väggen. Och undan med sladdarna.
Jag menar, unge herrn i huset sover ju ändå middag en timme efter lunch. Pass på.
