Ugnen
Nu lagar jag middag igen. Sen som vanligt men det blir så mycket annat att stå i mellan fem och åtta. Då är nämnligen skrutten vaken och skall roas, tvättas ren, fås på pyjamas, matas, mysas och nattas. Och jag har helt enkelt inte fått någon riktig ordning på hus jag ska hinna med min egen matlagning där samtidigt...
Varken matlagning eller ätning faktiskt.
Men det kanske löser sig med tiden? Om inte annat får jag väl fortsätta äta middag vid nio om kvällarna...och lunch runt två. Allt blir liksom förskjutet en del för egen del då någon annan kommer före allt. :) Fast han är ju ändå viktigast i världen så det gör ju inte så mycket.
En sak har jag i alla fall lärt mig under de här (snart) 6 månaderna och det är att EN GLAD BEBIS = EN GLAD MAMMA. Det är jäkligt sant för mig. Gud så mitt humör påverkas av hur den lilla krabaten mår...
I vilket fall lagar jag mat inaktivt för tillfället. Det tar ju tid men jädrar i min gata vad bekvämt det är bara man kommer på det i tid. Jag talar alltså om ugnen. Bara kasta in lite kyckling, lite potäter och vips har man en färdig brakmiddag. Jag har dessutom fyllt faten med gurk och morotsstavar och tomat så lite grönt får jag i mig också.
Annars gick det fint hos doktorn idag. Lillefisen låg så snällt på britsen och kikade åt sidan så han fick lysa med sin stora lampa och stoppa in en pryl i örat på honom. En sjöterska höll honom i huvudet och jag höll hans små armar så han inte skulle vifta till och göra sig illa. När doktorn sedan skulle peta omkring med en smal tops så grät han en del men det gick fint ändå. Och örat såg fint ut. Kanske, kanske att han har lite vätska i det men nu får vi se först vad de säger om hörseln på vänster öra på Måndag.
Nu ska jag dega och vänta på maten.
Varken matlagning eller ätning faktiskt.
Men det kanske löser sig med tiden? Om inte annat får jag väl fortsätta äta middag vid nio om kvällarna...och lunch runt två. Allt blir liksom förskjutet en del för egen del då någon annan kommer före allt. :) Fast han är ju ändå viktigast i världen så det gör ju inte så mycket.
En sak har jag i alla fall lärt mig under de här (snart) 6 månaderna och det är att EN GLAD BEBIS = EN GLAD MAMMA. Det är jäkligt sant för mig. Gud så mitt humör påverkas av hur den lilla krabaten mår...
I vilket fall lagar jag mat inaktivt för tillfället. Det tar ju tid men jädrar i min gata vad bekvämt det är bara man kommer på det i tid. Jag talar alltså om ugnen. Bara kasta in lite kyckling, lite potäter och vips har man en färdig brakmiddag. Jag har dessutom fyllt faten med gurk och morotsstavar och tomat så lite grönt får jag i mig också.
Annars gick det fint hos doktorn idag. Lillefisen låg så snällt på britsen och kikade åt sidan så han fick lysa med sin stora lampa och stoppa in en pryl i örat på honom. En sjöterska höll honom i huvudet och jag höll hans små armar så han inte skulle vifta till och göra sig illa. När doktorn sedan skulle peta omkring med en smal tops så grät han en del men det gick fint ändå. Och örat såg fint ut. Kanske, kanske att han har lite vätska i det men nu får vi se först vad de säger om hörseln på vänster öra på Måndag.
Nu ska jag dega och vänta på maten.
Kommentarer
Postat av: E
Vad skönt att det gick bra! Ni är så duktiga.
Trackback
