Linnéa

Idag har vi spanat efter eventuella grannar. Det har nämnligen varit visnning i grannhuset.
Jag hoppas så in i norden att det är några trevliga, rätt unga, kanske med barn i Nils ålder. Tänk vad lägligt det skulle vara. Då kan han kanske få en bästis eller i alla fall lekkamrat i grannhuset.

I övrigt är det inte bara jag som varit trött och sur idag utan även lilla N. Jag vet inte om jag inbillar mig eller om han varit ovanligt sur och gnällig på sista tiden. Han har börjat kräkas mer också men han får ju samma ersättning som alltid och det enda extra vi ger är ju lite gröt med katrinplommonpuré. Och det har vi ju gett i flera veckor utan någon konstig reaktion så det borde väl inte vara därför?

Det är fan klurigt med små kids alltså. Helt fantastiskt också såklart. När han skrattar och ögonen lyser av lycka då smälter mitt hjärta som glass på en våffla. Men när det gråts och gnälls och man inte har den blekaste om varför. Det är ju som en gissningslek där psykisk och fysisk stress ingår (med tröstande, pussande, vyssande och bärande).

Men det kanske blir enklare när de blir lite större och kan säga om de har ont i magen eller en fis på tvären. Hoppas.

Själv ska jag koka ris och tina supergod gryta som jag lagat och haft i frysen. Men först: Nattning av bebis.