Linnéa

Jag är kanske världens fegast frisyrmänniska. Jag vill så mycket, men törs så lite.
Det kan vara missöden och misslyckanden i min ungdom som ligger bakom. Orange eller grön frisyr när målet egentligen varit någon variant av brunt. På högstadiet gjorde det inte så mycket så länge det lutade mest åt orange eller rosa färg. Nu känns det inte lika lockande.

Dessutom vill jag passa i lugg men då tycker jag att jag får så spetsigt ansikte. Tyvärr tycker jag att jag får lång panna med lång lugg. Så då är ju frågan vad man väljer. Senaste åren har jag valt den långa pannan.

Och med min bleka lekamen, mitt bleka och fräkniga plyte och min ljusa frisyr med supertunna strån så vore ju en frisyr som får det att inte se lika tunnt något att eftersträva.
På något vis nu i vintertider när håret känns dassigt och trist, dessutom elektriskt och lortigt samtidigt, så vore det ju kul om färgen gjorde att håret såg ut att finnas där. Inte som att huvudet bara fortsätter bakåt och liksom tonar över i lite rufs på baksidan av skallen...