Flytt fältet
Här sitter jag hemma hos mamma och pappa. Vi åkte nämnligen hit samtidigt som Peter åkte till jobbet strax före tolv, redan då hade vi fått nog av allt springande och den kalla luften (innomhus).
Det blir ju som ganska svårt att få lilleman att slappna av och vila/äta/ta det lugnt när tre byggjobbare knallar omkring och tejpar och sågar och borrar och bär.
Det var ju bra spännande och han höll sig vaken från 6 tills vi hoppade in i bilen så jag tror vi får vänja oss med att hänga här ett par veckor framåt nu.
Det är ju toppen ändå att vi har någonstans att ta vägen vi som annars är hemma rätt mycket, men samtidigt känns det ju lite sådär att sitta här rakt upp och ner. Även om jag tog med en bok och såklart kan lägga mig och vila eller koka mig en kopp kaffe om jag vill det. Men ändå. Hemma har man ju alla sina prylar, där kan man tvätta lite, baka lite, duscha, sortera saker eller bara ligga och drälla utan att behöva bry sig.
Jaja, jag får ju göra sånt här med. Men ändå.
Hur som helst väger det där med en kommande övervåning, mer än 50% extra av huset, över allt sånt. Det ska bli så jädra skönt att få det fixat. Men nu oroar jag mig bara för lilla Boris som säkert inte törs vara inne med de där grabbarna, stackarn. Hoppas han vill vara hemma nu i kväll med mig iaf då det lugnat ner sig lite med allt oljud.
Och jobbet fick jag inte. Skit också.
