Linnéa

Jag är kanske världens fegast frisyrmänniska. Jag vill så mycket, men törs så lite.
Det kan vara missöden och misslyckanden i min ungdom som ligger bakom. Orange eller grön frisyr när målet egentligen varit någon variant av brunt. På högstadiet gjorde det inte så mycket så länge det lutade mest åt orange eller rosa färg. Nu känns det inte lika lockande.

Dessutom vill jag passa i lugg men då tycker jag att jag får så spetsigt ansikte. Tyvärr tycker jag att jag får lång panna med lång lugg. Så då är ju frågan vad man väljer. Senaste åren har jag valt den långa pannan.

Och med min bleka lekamen, mitt bleka och fräkniga plyte och min ljusa frisyr med supertunna strån så vore ju en frisyr som får det att inte se lika tunnt något att eftersträva.
På något vis nu i vintertider när håret känns dassigt och trist, dessutom elektriskt och lortigt samtidigt, så vore det ju kul om färgen gjorde att håret såg ut att finnas där. Inte som att huvudet bara fortsätter bakåt och liksom tonar över i lite rufs på baksidan av skallen...

                                   

Idag har jag, Nils och mina päron varit och krubbat hos P. Inte hos honom alltså då han bor med mej och Nils men på hans jobb. Naturligtvis. La Restaurante.
Det var mysigt. Pappa fyller ju 57 unga år idag så då vill man ju festa till det lite.

Det är alltid lite spännande tycker jag att gå ut och äta eller fika eller sådär med en liten bebis i sällskap. Man vet ju aldrig på förhand hur roligt exakt han kommer tycka att det är. Som tur var brukar det oftast vara så mycket att titta, smaka, lukta och lyssna på så han håller sig road men det kan ju tyvärr också vara så att det är rätt trist. Och då känns det inte alltid så lägligt med en illvrålande bebis så då är ju frågar hur man löser det?
I somras var det ju ganska enkelt att bara ta honom på armen eller i vagnen och tåga iväg på en liten promenad tills han somnade. Nu är det ju lite svårare med kyla och snövindar. Ska man pälsa på den lille och gå ut i stormen? Eller ska man helt sonika skita i vad de runt i kring tycker och tänker och sitta kvar och låtsas om att det regnar. (Trots eventuellt vrålande)

Jag har OTROLIGT svårt att bara sitta kvar och tycka att bebisar får skrika. Jag menar...klart de FÅR. Men ibland är det ju helt enkelt mindre passande. Och det tycker jag trots att jag är småbarnsförälder själv.
Kan det vara så att jag nojjar mig sönder och samman och ständigt tycker att vi stör för att jag själv tyckt att vissa föräldrar inte verkar förstå när måttet är rågat för omgivningen.

De flesta gillar ju barn men man kanske inte vill ha bröst, kräkor, bajs och gråt mitt i sin romantiska middag? Speciellt om man själv kanske valt att inte "skaffa" barn.

Jaja. Idag gick det iaf fint. Han charmade ju dessutom omkull alla Peters jobbarkompisar. Och nu sussar han så sött och en annan kalasar vidare (med hicka) på Coca Cola (från gårdagens pizzakväll). Snart ska jag slänga in mig i duschen för i morgon ska vi på Öppnis med Therese och Nellie. JIHOOOO!

Bild från tidigare idag då vi mös på soffan. (Jag i ny tröja och nya brallor)

OBS. Skiten på tummarna kommer inte från jobbet jag utför
utan från ljuslyktan som just blåste omkull ute på bron.

Här umgås vi i baröver.

Nu är vi hemma efter badande och dykande på Fjärran. Idag var det dags för första dyket (för de som ville) men vi hade tjyvstartat och testdykt tidigare. Hur som helst var vi (jag) ändå lite nervös men det gick ju finfint. Ett gäng dyk senare susade vi hem och nu sover bebisNils ren och go med magen full av mat. Så nu när jag ätit upp min försenade lunch ska jag också slänga in mig i duschen och bli ren och fin.

I eftermiddag får vi nämnligen fikabesök och då vill man ju lukta gott och se glad ut.

Trevlig Onsdag!

Nu har vi varit på köttprovning och jädrar i min gata vad gött det var. Ingenting för vegetarianer kan jag lova men närproducerat och ekologiskt och riktigt hängmörat. Jösses!

Jag tror jag ska bli köttbonde, slaktare eller styckare bara för att komma över de där riktigt fina köttet och de riktigt fina bitarna. Min nya favorit Luffarbiff, var både mörare, smakrikare och godare än all oxfilé jag någonsin ätit. Och då tycker jag ändå att jag ätit god oxfilé.

Jag fick dessutom prova lite vin och lite öl och nu är vi hemma igen och ska kolla klart på Moulin Rouge. Myspys!

Nu har vi just kommit hem från att ha varit på BVC och vaccinerat, vägt och mät lillskrutt. Vaccineringen var inte direkt jättepoppis men det gick med en del illtjut och krokodiltårar. Nu sover han i vagnen så då hinner jag packa hans lilla väska till i kväll.

Han ska nämnligen tillbringa några timmar i hans mormor och morfars sällskap medans Peter och jag ska på provsmakning på Saluhallen i Valbo. Gött!

Annars hade han ätit upp sig något otroligt. Men sån har han ju varit hela tiden sedan han var ett färskt litet knyte. På 1 och 1/2 månad har han käkat upp sig 1,5 kg. Så nu väger han 7650 gram fördelat på 66 fina centimetrar och det är ju inte så pjåkigt. Fortsätter det i den här takten kommer han att vara stor som en 5 åring när han fyller 1. Huvva.

Jag hoppas så in i bängen att Therese och Nellie kan hänga på på babysimmet på Torsdag. Det är ju så mycket roligare med lite sällskap. Nu har jag dessutom kastat in lite bilder från förra veckan så här kommer ett gäng. Fast de blev rätt suddiga men ändå. Man får ju känslan av badhus och klorlukt!
Jag är fotograf och det är Nils moster Elin som badar med honom.

Nu har jag och lilleskrutt varit på långpromenad i vintervädret. Det är ju egentligen inte så jädra mycket snö men det är ändå fint som bara den. Här kommer en liten bildkaskad från turen. (Ha överseende med att bilderna är tagna med mobilkameran, fast jag tycker de är fina ändå!)

Jag har skickat mms-inlägg som inte dykt upp. Vad tusan?

Jaja, hur som helst har vi trots att vi var på 30års-skiva igår sovit bra och hyfsat länge. Den lille somnade som han skulle igår kväll (visserligen med ovanligt tom och risig mage men ändå!) och sov sedan när vi åkte hem vid 1 ända till 3-4 då Peter tydligen matade honom. Jag märkte inte ens det (!). Sedan sov han på till halv 8 och det tycker jag inte är fy skam. Inte alls.

Men man är ju lite trött ändå bara för att man envisas med att vara uppe och ränna om nätterna själv. Fast igår var det ju fest och allt så det var det ju såklart värt.

Nu är det iaf en glad och mätt liten sprätt jag har att mysa med och snart ska vi uppvakta P med frukost på sängen och farsdag-paket! :)

Sedan kanske det blir bad med Ns mostrar, mormor och gammelmormor på mormorns jobb.

Här har vi småstädat lite eftersom svärfar ska komma på fika efter att P och han har haft möte tillsammans med några andra. Nu ska vi tina kärleksmums (dom gillar svärfar), koka kaffe och byta en blöja. :)

Kom E! Skynda skynda!

Jag har en känsla av att någon (några?) uppfattat mig som halvnaken på bild i ett tidigare inlägg. Jag vill bara dementera dessa rykten och säga att jag minnsan inte bloggat halvnaken, utan byxor. Sovbrallan är på. Kort men skön. Finns för övrigt på HM och kostade inte så rysligt.

För det är ju en till sak man inte tänkt på tidigare men som man behöver med barn. Sovkläder.
Pyjamaser och nattsärkar. Man kan ju inte rusa runt i bara mässingen nattetid för matning, snorsugning och blöjbyten.
Dessutom är det ju så att när man ammar måste man ju kunna hålla mjölkuppsugargrejorna på plats med antingen en topp eller något annat halvstadigt.

Trist om ni frågar mig. En annan tycker ju att natten är skönaste tiden på dygnet då man får knöla omkring halvnaken i godan ro i sin egen säng. I sitt eget hem.

Men så känns det alltså inte längre. Sovdress på gäller numera. (Trots att lilleman ännu är så pass ung att han förhoppningsvis skulle glömma om man rantade runt naken hela dagana under hans uppväxt.)

"...en allmän helgdag som infaller lördagen, tidigast den 31 oktober och senast den 6 november (oftast lördagen på vecka 44). Ursprungligen var dagen en fast helgdag den 1 november, en plats den behållit i andra länder...
...Man trodde att de döda i samband med sommarens slut och vinterns början återvände hem och behövde vägledas med ljus och eldar, vilket lever kvar i den moderna seden att tända ljus, smycka och vaka över anhörigas gravar...
...I Sverige var det Italienarna som tog med sig denna tradition på 1940-talet. Man började även tända gravljus på julnatten under det här årtiondet."

Idag började vi dagen med mysfrulle med varm choklad och tidningsstund. Sedan vilade Peter och Nils lite medans jag tog en låångdusch och lyxade till det. Jag smörjde till och med in benen och det är då rakt inte var dag numera. Men skönt.

Efter det städade vi på lite, sorterade vidare och jag försökte röja undan sorterandet. Jag fick även fixa lite menyer till Ps jobb som dom behövde nu i helgen. Så har vi kört P till jobbet också och sitter och leker på soffan lite nu.







Nu är det däremot dags för lunch och sedan ska här dammsugas!

Trevlig fredag.

(P.S. Den där bilden av den förvridna flickan som jag tänkte på igår förföljde mig mycket riktigt hela kvällen, hela natten och även i morse. Är jag fegheten själv så säg?)

...är ju standard nu när man har småfolk att tänka på. Vi har ju nattat en del gånger på andra håll också men jag tycker oftast att det känns hyggligast mot den lille att han får nattas i sin egen säng så han slipper skuffas omkring och packas ner och packas upp mitt i all sömn.

Men idag skulle jag gärna ha haft sällis med någon kan jag tala om. Peter jobbar ju ikväll igen så honom ser vi nog inte röken av fören framemot midnatt.

Jag såg nämnligen någonting läskigt i morse på "Efter tio". Det var ett klipp ur någon ny svensk film som han Ronny recenserade. Den var av samma (tror jag?) som gjort "Låt den rätte komma in" (en läskig film med barn som jag INTE sett).
Jag har ju en svag själ och kanske ett något klenare sinne än många andra för jag blir riktigt SKITSKRAJ av sådana filmer. Skräckisar är helt enkelt inte min kopp av te. Speciellt inte när jag ska vara ensam vuxen och stark för att lugna lilleman i mörkret. Men i det här lilla, korta klippen man fick se hann jag se en flicka förvrida plytet så jag satte morgonkaffet i halsen. Jag skrek och frustade så Peter trodde jag skulle trilla ur soffan.

Men jag klarade mig.

Dessvärre etsade den där bilden av flickan sig fast på min näthinna så nu kommer jag nog att se henne över allt snart när mörkret faller på. Huvva!

Tur att jag har Nils, Boris och Uglydog som Nils fått av Frida.

Egentligen heter den Uglydoll men Peter tyckte jag sa Uglydog så nu kallas den så här hemma.

Jag blir helt galen på att det inte går att ha vänsterjusterad text och centrerad bild i den här bloggen. Ibland funkar det men så fort jag lägger text efter bilden blir antingen allt centrerat eller inget. Jag blir tokig.

Ska det inte vara möjligt att göra det lite fint här inne?

Dessutom skäms jag för att min bild är helt ocentrerad i högerspalten och för att det är som en ruta runt allt. Men skitsamma. Ibland måste man liksom släppa alla såna här regler och måsten som man sätter upp för sig själv.

Jag får öva på att göra en snygg blogg en annan dag för nu har jag fullt upp med "städ med litet barn på arm".

Idag har Nils ätit gröt i stora lass. En hel smakportion gick ner med lite katrinplommonpuré till.


Suddig lillskrutt. (Vi har vanlig haklapp med men den verkar så oskön då en dreggellapp får duga.)

Sedan har vi rensat och rensat i kartonger och vrår här hemma. Det är ju så mycket skit man samlat på sig så det inte är klokt. Var kommer allt ifrån och varför spar man så in i helskotta för?

Jag som tyckte att vi rensade ur en hel del när vi flyttade hit och det var ju bara 2,5 år sedan. Men trots det har man samlat på sig fyrdubbelt med skräp nu. Kanske bara för att vi haft plats? Jag försöker iaf slänga, slänga, slänga nu utan att vara för nostalgisk (vilket ofta är mitt problem).

Ut med det gamla och In med det nya! Man måste ju slänga för att få plats med nytt. Dessutom kanske man skulle försöka sig på att sälja något också...fast det känns krångligt och drygt. Jag är heller inte vidare bra på att posta saker så jag vet inte...