Linnéa

Igår hade vi det sådär vardagslyxigt som man behöver ibland när man är ihop. Vi lämnade Nils hos mina päron och susade vidare ner på stan för en kväll för bara oss. Det var inte igår (i Maj tror jag) som vi var bara jag och Peter och mös till det. Det har blivit lite lite av det nu när skrutten varit så liten och jag helammat honom för fullt. Nu har vi iaf börjat ge mer regelbundet av ersättning för att han ska bli lite mättare och gladare och tillsammans med gröten så tror vi faktiskt att han ska bli nöjd även om kvällarna då han varit lite grinig till och från.

På något vis känns ju det här med amningen som något viktigt och avgörande. FAST jag var så bestämd innan lillfis kom att jag skulle amma OM det kändes bra och så länge det kändes bra, inte ta en massa hänsyn till allt man hör och läser. ÄNDÅ så känns det nästan som att man är lite dålig som tycker att det är ganska skönt när han äter annat. Jag menar, jag gillar ju att amma (när det går fint) men ibland är det ju inte så roligt tyvärr och dessa gånger så tänker jag att nu ska jag fasiken lägga av. Men men. Nu får han ersättning då och då och betyder det att han inte vill ha bröstet sedan så är det så. Annars kommer jag iaf att erbjuda det ett tag till för än så länge funkar det att köra lite av varje.

Hur som helst innebar detta en kväll på tu man hand för oss. Och det var efterlängtat och välbehövt. Det kändes både lyxigt, lite spännande och lite läskigt (hur gick det för päronen och Nils??) men hur trevligt som helst. Både att få ha icke amningsvänliga kläder, handväska (annars ligger allt i skötväskan) och ta ett glas vin till en inte överkörd biff. Mmmmm!

Sedan var vi på bio på Himlen är oskyldigt blå och både jag och Peter tycker att den var jättebra. Ganska sällan annars som Svenska filmer känns bra och inte överspelade eller konstlade tycker jag så det var ju finfint.

Bildkälla