Hemmafru?
Nu sitter jag som ett slappo på sofflocket. Mätt och belåten efter två tallrikar med smarrig potatis och purjolöksoppa och ett par skivor nybakt bröd. Är man inte en förträfflig hemmafru så säg?
Själv kan jag känna mig rysligt nöjd och självbelåten efter en sån här dag (jag och N har storhandlat också, och tvättat, och plockat...) så nu hoppas jag att Peter kommer slå små volter av glädje när han kommer hem.
Dessvärre kommer han nog inte att upptäcka storhandlingen eller plocket (i mörkret) men maten kommer han ju såklart att äta. Den måste han ju slås av häpnad av. Om inte så är han ju trots allt en något bättre kock än vad jag är och det kan ju tyvärr förstöra hemmafru-känslan lite.
Faktum är att han eventuellt skulle vara en bättre hemmaman än vad jag är hemmafru. Däremot är jag inte fy skam jag heller. Och jag är ju jädrigt bra på att komma ihåg allt som har med lillskrutt att göra tycker jag.
