Linnéa

Jag har i flera veckors tid (till och från...sista veckorna mest från) haft jätteont i höger arm. Mest i axeln och överarmen, nästan som foglossning (när det känns som att benen sitter löst och bara viker sig), fast riktigt ont så fort jag lyfter eller använder den.

Det började för någon dag sedan när jag kände att det började göra ont igen men i morse när jag vaknade gjorde det förbaskat ont fast jag bara låg stilla och inte rörde armen. Och idag har det bara blivit värre och värre. Överansträngd och överspänd av allt bärande (lillfisen vägrar tillbringa mer än ett fåtal minuter ifrån mig i gåstolen eller på golvet), vällingskakande och matande. Jag försöker tänka på det hela tiden tycker jag men det är väl lätt ändå att glömma bort sig. Fast nu när jag har såhär ont är det helt omöjligt att glömma.

Drygt.

För hur jag än gör så vill ju skrutten bli matad, han vill (och måste) ju bli buren om man ska någonstans och matning och vällingskak är jag dålig på med vänstern. Tyvärr.

Well, well, det är nog bara till att försöka vila den och att samtidigt försöka tänka på hållningen och att variera rörelserna mera. Så blir det nog bra. Tillslut. Förhoppningsvis.

I övrigt har vi haft en mysig dag med fika hos Therese med Tuva och Nellie och Mickan med magen. Finmagen där en liten kompis bor, och ett litet syskon till Wilma som blir världens sötaste och minsta storasyster! Helt fantastiskt och som jag längtar efter att få gosa med en sån liten plutt igen. Det är galet hur snabbt man glömmer och läskigt hur snabbt det känns som att tiden går.

På Torsdag blir ju Nils 9 hela månader. Det känns som att det var igår han föddes (nästan), samtidigt som jag inte riktigt kan minnas vad jag gjorde innan han fanns. Tänk att på den där lilla stunden som ens älskade bebis kommer till världen och blir riktig så förändras allt. Plötsligt lever man helt för någon annan som är så skrämmande beroende av en att hjärtat nästan exploderar. Ja, det finns inte ord helt enkelt för hur jädra stort det är...

2 Mars 2010